Jazzdans och fridans - Gitarr och fiol

Det finns flera stilar inom jazzdansen, vilka kan delas in i två huvudgrupper: 1. Primitiv jazzdans, 2. Modern jazzdans.

Den primitiva jazzdansen har sitt ursprung i afrikansk dans. Det var Katherine Dunham, en afro-amerikansk doktor i etnologi, som hade rest till Afrika för att studera afrikanernas danser, seder och bruk, som grundade denna dans. Hon bildade ett danskompani och koreograferade danser med influenser från afrikansk dans, fridans och balett. I danserna finns även inslag av sällskapsdanser och andra återspeglingar av livet i USA. Hennes stil kallas också för Östkuststilen.

En samtida koreograf till Dunham var Jack Cole. Det var han som gjorde koreografi till bla Marilyn Monroe i hennes filmer. Hans stil kallas för Västkuststilen. På västkusten finns en hel del indier så hans koreografi var influerad av indisk dans.

Modern jazzdans innehåller mer balett. i musikalen "Fame" finns t o m jazzdanser som dansas med tåspetsskor. Exempel är  tekniker och stilar skapade av Luigi och Matt Mattox, båda amerikaner, och Matt Mattox hade ett sju år långt samarbete med Jack Cole.

Jag har haft tre lärare i primitiv jazzdans, Talley Beatty på Balettakademien samt Vanoye Aikens och Walter Nicks på Danshögskolan. De två förstnämnda var solister i Katherine Dunhams kompani.

I modern jazzdans har jag haft Matt Mattox himself som lärare, Rhett Dennis, en elev till Luigi samt Charles Moore, som också har dansat med Dunhams kompani,  för att nämna de viktigaste.

Hip-hop, streetjazz och street dance är samma dans. Det är gatudanser och återspeglar gatuvåldet i storstäderna i USA.

Att sätta ut fridans i annonser och påstå, att det är lika med modern jazzdans är lika missvisande som att annonsera ut undervisning i fiol, när det i själva verket är fråga om gitarrspel. Vederbörande som gör detta, bevisar, att hon inte kan någon fridans. Däremot har hon förstått, att det är lätt för henne att lura Sundsvalls-borna.

Fridansen kom till i början av 1900-talet som ett alternativ till klassisk balett. Det var Isadora Duncan från USA som ville dansa barfota och improvisera helt fritt till klassisk musik. Hon tyckte  om den grekiska kulturen och använde draperade tygstycken till sina kostymer.

En elev till henne, Martha Graham, skapade ett träningssystem baserat på yoga. Hennes skola, som är fysiskt ansträngande, innehåller  golvövningar med contractions.

En elev till Graham, Merce Cunnigham, ville inte sitta på golvet och träna utan gjorde en teknik baserad på klassisk balett med contractions på flera olika sätt.

I Europa fanns Rudolf von Laban. Han utforskade människokroppens alla rörelsemöjligheter och hans träningssystem, som inte är bundet till ett bestämt schema, bygger på att använda alla rörelser som är möjliga för att träna alla muskler i kroppen.

Fridansen, som även benämns nutida dans eller modern dance och contemporary dance på engelska, är i ständig utveckling. Andra träningsmetoder har utvecklats av José Limón och Lesley Horton för att nämna ett par.

Jag har tränat Graham-teknik i 2 1/2 år på Balettakademien, Laban-teknik och Horton-teknik i 3 år på Danshögskolan. Jag har även tränat de andra omnämnda skolorna, främst Merce Cunnigham-teknik.

Musiken som används i fridans kan vara klassisk musik, trummor eller improviserade musikstycken till piano. Alla taktarter används lika mycket, 3/4, 6/8, 2/4, 4/4 och även 5/4, 7/4,9/4. Danser kan även framföras utan musik. Man känner ändå pulsen och rytmen i dansen.

i jazzdans används mest alla breve, som är en snabb 4/4-takt. 2/4 används också och i sällsynta fall valstakt och 5/4-takt. Åtskilliga rytmer används till jazzdansen, samba, cha-cha-cha, buossa nova, rumba, merengue, m fl.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0