Lyckokulten
Lycka är naturligtvis att kunna dansa. Att få vara frisk. Jag är priviligierad som har fått ägna mig åt det roligaste jag vet - dansen. Och inga skador har jag. Jag har funnit mitt Shangrila.
Jag såg ett TV-program igår med ett inslag som handlar om lycka och kunde inte låta bli att göra en och annan reflektion.
Är det inte främst västvärlden som anammar lyckokulten? Och är inte denna lyckokult själva orsaken till många ungas drogmissbruk? När man börjar bli vuxen och alltmer inser att bli stor inte innebär ett tillstånd av himlastormande lycka som man drömt om. Besvikelsen över och insikten om att det kanske inte är någon mening med livet gör, att de tar sin tillflykt till alkohol och droger för att döva smärtan och i viss mån få en illusion av lycka. Ungdomar borde få mera ledning av föräldrar, skola och kyrka.
Ett nytt skolämne behövs, där ungdomar får lära sig, att livet är en gåva och att man ska göra det bästa möjliga av denna gåva som man fått. "Förvalta det pundet väl!", som min konfirmationspräst sa´till mig, när han upptäckt min begåvning. Kyrkan och andra trossamfund kan bjudas in - i grunden är de lika. Teaterbesök med opera- och dansföreställningar kan ingå i detta ämne, liksom besök på konstutställningar och museer och författare kan medverka. Allt som en motvikt till den tomhet som skolans alltför ensidiga träning av den vänstra hjärnhalvan ger. Centrum för de sköna konsterna, som berikar livet, finns i högra hjärnhalvan.
De kan få lära sig, att lycka inte behöver vara stort. Det kan vara smått och kort. "Underbart är kort.", säger ett ordspråk. Lycka kan vara att vakna en daggfrisk sommarmorgon, när fåglarna kvittrar och solen går upp, slå upp fönstret och bara njuta eller gå en sväng i trädgården, äta frukost på förstubron. Lycka är att se en blomma slå ut, att gå i skogen, att gå vid havet. Lycka är det intensiva ljuset i Norrland. En vacker klänning, en fin frisyr. Den högsta lycka är att krama ett barnbarn. Det går att räkna upp hur mycket som helst.
Jag har gjort en danssaga om lyckotemat, som heter "Soria Moria - Lyckans slott". Den handlar om hur människan i vår kultur bygger luftslott och den långa vandringen för att finna detta slott. När hon till sist kommer fram till slottet, upptäcker hon, att den åtråvärda lyckan inte finns där. I stället kommer det en liten ljuvlig malteservalp intrippande på scengolvet. Den får symbolisera lyckan.
Vad jag menar är, att vi är bortskämda i vår lyckokult. För miljontals människor är lyckan ett mål mat och tak över huvudet. Det fanns också med i danssagan.
Jag såg ett TV-program igår med ett inslag som handlar om lycka och kunde inte låta bli att göra en och annan reflektion.
Är det inte främst västvärlden som anammar lyckokulten? Och är inte denna lyckokult själva orsaken till många ungas drogmissbruk? När man börjar bli vuxen och alltmer inser att bli stor inte innebär ett tillstånd av himlastormande lycka som man drömt om. Besvikelsen över och insikten om att det kanske inte är någon mening med livet gör, att de tar sin tillflykt till alkohol och droger för att döva smärtan och i viss mån få en illusion av lycka. Ungdomar borde få mera ledning av föräldrar, skola och kyrka.
Ett nytt skolämne behövs, där ungdomar får lära sig, att livet är en gåva och att man ska göra det bästa möjliga av denna gåva som man fått. "Förvalta det pundet väl!", som min konfirmationspräst sa´till mig, när han upptäckt min begåvning. Kyrkan och andra trossamfund kan bjudas in - i grunden är de lika. Teaterbesök med opera- och dansföreställningar kan ingå i detta ämne, liksom besök på konstutställningar och museer och författare kan medverka. Allt som en motvikt till den tomhet som skolans alltför ensidiga träning av den vänstra hjärnhalvan ger. Centrum för de sköna konsterna, som berikar livet, finns i högra hjärnhalvan.
De kan få lära sig, att lycka inte behöver vara stort. Det kan vara smått och kort. "Underbart är kort.", säger ett ordspråk. Lycka kan vara att vakna en daggfrisk sommarmorgon, när fåglarna kvittrar och solen går upp, slå upp fönstret och bara njuta eller gå en sväng i trädgården, äta frukost på förstubron. Lycka är att se en blomma slå ut, att gå i skogen, att gå vid havet. Lycka är det intensiva ljuset i Norrland. En vacker klänning, en fin frisyr. Den högsta lycka är att krama ett barnbarn. Det går att räkna upp hur mycket som helst.
Jag har gjort en danssaga om lyckotemat, som heter "Soria Moria - Lyckans slott". Den handlar om hur människan i vår kultur bygger luftslott och den långa vandringen för att finna detta slott. När hon till sist kommer fram till slottet, upptäcker hon, att den åtråvärda lyckan inte finns där. I stället kommer det en liten ljuvlig malteservalp intrippande på scengolvet. Den får symbolisera lyckan.
Vad jag menar är, att vi är bortskämda i vår lyckokult. För miljontals människor är lyckan ett mål mat och tak över huvudet. Det fanns också med i danssagan.
Kommentarer
Trackback
