Sylvie Guillem
Det har visats en del dans på TV i helgen. Jag såg en holländsk danskortfilm "Alpluft", som är full av upptåg och situationskomik i fin sekelskiftesstil. Härligt att få skratta ibland. Därefter visades experimentell fridans av den tröttsamma sorten som jag tycker hör hemma i workshops och inte är mycket att visa för publik.
Vidare har jag sett "Spartacus" efter en inspelning på Bolsjojteatern i Moskva. Den såg jag första gången i Paris, när Bolsjojteatern gästspelade där. Det var vid en utflykt med Danshögskolan. Naturligtvis var det förnämliga dansare på båda föreställningarna. Mig veterligt har denna balett aldrig framförts live i Sverige. Den är nog för krigisk för att passa en svensk publik.
Så har Axess visat en dokumentärfilm om Sylvie Guillem, en fantastiskt fin och duktig dansös.. Hon är världsberömd och upptäcktes av Rudolf Nurejev, vilket inte omnämndes i filmen. Man fick en inblick i hennes repetitioner, föreställningar och turnerande. Hon hade ont i sina fotknölar, vilket hon skickligt dolde, när hon dansade. Efteråt visade filmarna, hur ledsen hon var över smärtan. - Om man vill bli fin, får man lida pin! Jag såg, att hon har ett likadant födelsemärke på exakt samma ställe på högra kinden som jag har, fast ännu större. Jag har haft komplex för mitt och har undersökt olika operationsmöjligheter. På hudkliniken blir det ett stort hål och på plastikkirurgiska kliniken gör det ett streck. Jag hade tänkt mig att åka till Sofiahemmet i Stockholm och har räknat med att lägga ut 15 000:-- för det. Nu struntar jag blankt i vårtan. Det är en skönhetsfläck, en mouche. Pengarna ska jag i stället lägga på mitt danshus.
På tal om smärta är jag också skicklig på att dölja eventuell sådan. Visst gör det ibland ont i mina fotknölar också, när jag står på tå. Jag har annars varit förskonad ifrån skador p g a dansen. Barn känner och ser dock nästan allt. De är otroliga på att läsa av mig. I lördags var de lite misstänksamma. Jag hade brutit ett revben. Det hände på ICA för några dagar sen. Jag stod på fel sida av rullbandet, sträckte mig långt över en kant och räddade en gurka som höll på att mosas. Då small det till i vänster sida. Vårdcentralen och ingen annan heller gör något åt knäckta revben. Jag skulle vara i rörelse som vanligt så jag har dansat, hoppat och krattat. Det var nog inte så välbetänkt för det har inte gjort mindre ont. Det ska ta tolv veckor att läka och är absolut ingenting att orda om.
Vidare har jag sett "Spartacus" efter en inspelning på Bolsjojteatern i Moskva. Den såg jag första gången i Paris, när Bolsjojteatern gästspelade där. Det var vid en utflykt med Danshögskolan. Naturligtvis var det förnämliga dansare på båda föreställningarna. Mig veterligt har denna balett aldrig framförts live i Sverige. Den är nog för krigisk för att passa en svensk publik.
Så har Axess visat en dokumentärfilm om Sylvie Guillem, en fantastiskt fin och duktig dansös.. Hon är världsberömd och upptäcktes av Rudolf Nurejev, vilket inte omnämndes i filmen. Man fick en inblick i hennes repetitioner, föreställningar och turnerande. Hon hade ont i sina fotknölar, vilket hon skickligt dolde, när hon dansade. Efteråt visade filmarna, hur ledsen hon var över smärtan. - Om man vill bli fin, får man lida pin! Jag såg, att hon har ett likadant födelsemärke på exakt samma ställe på högra kinden som jag har, fast ännu större. Jag har haft komplex för mitt och har undersökt olika operationsmöjligheter. På hudkliniken blir det ett stort hål och på plastikkirurgiska kliniken gör det ett streck. Jag hade tänkt mig att åka till Sofiahemmet i Stockholm och har räknat med att lägga ut 15 000:-- för det. Nu struntar jag blankt i vårtan. Det är en skönhetsfläck, en mouche. Pengarna ska jag i stället lägga på mitt danshus.
På tal om smärta är jag också skicklig på att dölja eventuell sådan. Visst gör det ibland ont i mina fotknölar också, när jag står på tå. Jag har annars varit förskonad ifrån skador p g a dansen. Barn känner och ser dock nästan allt. De är otroliga på att läsa av mig. I lördags var de lite misstänksamma. Jag hade brutit ett revben. Det hände på ICA för några dagar sen. Jag stod på fel sida av rullbandet, sträckte mig långt över en kant och räddade en gurka som höll på att mosas. Då small det till i vänster sida. Vårdcentralen och ingen annan heller gör något åt knäckta revben. Jag skulle vara i rörelse som vanligt så jag har dansat, hoppat och krattat. Det var nog inte så välbetänkt för det har inte gjort mindre ont. Det ska ta tolv veckor att läka och är absolut ingenting att orda om.
Kommentarer
Trackback
